Browsed by
Kategori: Resan till utgivning

Respons från förläggaren

Respons från förläggaren

Vad är det egentligen för respons på ditt manus du kan få från en förläggare? Jag var förväntansfull när jag väntade på att min förläggare skulle ge förslag på vad som behövde omarbetas i mitt manus. När vänner undrade om jag var nervös över att kanske behöva ändra min berättelse så mycket att det inte var min berättelse längre så svarade jag att nej, det var jag inte. Och den respons jag fick var inte heller önskemål om att göra ändringar som påverkade själva historien.

Foto: Julia Lindemalm

Jag förväntade mig ett ganska omfattande redigeringsarbete och när responsen kom fick jag också en deadline. En ganska generös deadline, men det visade sig när jag satte igång med redigeringen att det blev många fler timmar som behövdes än vad jag trott. Mycket tid tillbringades i min skrivfåtölj och i sluttampen var jag sjukt trött på manuset.

Men vad var det då som förläggaren hade synpunkter på? Jo, det var

  • Mer gestaltning (ja, jag har gått många skrivkurser och alla har de lärt ut ”show, don´t tell, men detta är svårare än en tror).
  • Mer miljöbeskrivningar. Min berättelse utspelar sig i en fiktiv fantasyvärld och förläggaren ville få se mer av världen, få veta hur saker luktar, smakar.
  • Utveckla karaktärer som är för lika varandra. Ta bort onödiga bikaraktärer som mest är svåra att hålla reda på och som inte spelar en viktig roll för handlingen.
  • Utveckla ett par spännande trådar/händelser som går att spinna vidare på.
  • Tydliggöra huvudkaraktärens drivkraft. Varför gör hon de val hon gör? Vad är hennes mål?
  • Läsa dialogen högt för att se om den flyter eller om det blir stolpigt.

Jag arbetade igenom manuset två gånger utifrån responsen och konstaterade efter det att allt förläggaren sagt var rätt saker att jobba med. Manuset blev definitivt bättre än innan. Och det är det som är så häftigt, att se sitt eget manus snäppas upp en nivå. Nu väntar jag på en ny omgång respons från min förläggare och tid är avsatt i sommar till nästa redigeringsrunda.

Alla slags refuseringar

Alla slags refuseringar

Du skicka in ditt manus till förlag och kan få olika typer av svar. Tack, men nej tack. Check på den. Personlig refusering. Check på den. Vi är intresserade och vill träffas! Check på den. Inget svar. Check på den. Jag kan konstatera att jag har fått alla varianterna.

Skriva, nr 1 2018

Jag läser i senaste numret av tidningen Skriva om hur du som författare överlever en refusering och jag tänker på min första skrivlärare. Hennes hårda, men visa ord var: räkna med att bli refuserad. Hon nöjde sig inte med den lärdomen utan uppmanade oss att fira våra refuseringar. Tio refuseringar. Yes! Då bjuder jag på tårta! Faktum är att det hjälpte mig när mina första refuseringar började trilla in (och helt ärligt, mitt första manus var inte jättebra…). Varför fira? Jo, av det enkla skälet att en refusering kräver att du faktiskt skriver färdigt något OCH skickar in det till förlag.

Det vanligaste svaret som jag har fått är tack, men nej tack. Det svaret är ofta väldigt kort. Kanske motiverar förlaget det med något i stil med att manuset inte passar deras utgivning. Det är inte heller så konstigt att förlagen svarar på det sättet. De stora förlagen får in tusentals manus om året.

Desto roligare var det att få en personlig refusering. I denna typ av refusering så ser förlaget potential i ditt manus, de kan ge viss respons och förslag till omskrivningar. De kan också uppmana till att du skickar in ditt omskrivna manus så att de får läsa igen. Det ger ett kvitto på att du är på rätt väg och energi att fortsätta skriva . Men det kan fortfarande vara långt till slutmålet. Jag vet författarbekanta som har skrivit om flera gånger och ändå har det inte lett fram till avtal om utgivning.

Och så det roligaste svaret av alla! Att förslaget är så intresserade av manuset att de vill träffas. Den stora drömmen är på väg att uppfyllas! Men än kan det vara en bit kvar till slutmålet. I mitt fall träffade jag förläggaren som sedan tog det vidare inom förlaget tills manuset passerat alla nålsögon och jag kunde fira ett påskrivet avtal.

När verkligheten åter infann sig så insåg jag att avtal för en bok inte automatiskt innebär avtal för de andra böckerna jag vill skriva. Det är alltså bara att fortsätta skriva och hoppas att det leder till nya avtal. Blir det refusering, så firar jag med tårta.

Skicka manus till förlag

Skicka manus till förlag

När känns det rätt att skicka sitt manus till förlag? Kanske aldrig. För ett manus kan i teorin fortsätta att kännas ofärdigt hur länge som helst. Och att skicka iväg det är så definitivt, så skräckinjagande, men samtidigt hoppfullt. Lite som att ha genomfört en vrålstor tenta och lämnat in den. Det är gjort och du kan inte påverka mer för stunden. Och du känner förhoppningsvis att du har gjort ditt bästa. Nu är det bara att invänta resultatet av allt arbete.

För ett år sedan skrev jag intensivt på det sjätte utkastet av mitt manus, med målet att skicka det till förlag under våren. Jag hade skrivit på samma manus under tre år, fått det lektörsläst och skrev om utifrån responsen. Jag bestämde mig aldrig i förväg för exakt när jag skulle skicka in det. En kväll i april när jag satt vid datorn så bara kändes det som att jag inte kunde göra mer med manuset. Jag hade kommit till en gräns där min egen kapacitet var uttömd. Det fick helt enkelt bära eller brista. Jag var nöjd med manuset, fast jag insåg att det skulle kunna spetsas till ännu mer, gestaltas mer… Men energin fanns inte för att jobba om det en gång till. Ddet var tid att släppa taget om manuset.

Jag messar Ingrid precis efter att jag skickat iväg manuset till ett par förlag.

Jag hade redan förberett en lista på möjliga förlag att skicka till, förlag som ger ut barn- och ungdomsfantasyböcker. Jag hade kollat upp vilka som det gick att maila manus till och vilka som ville ha manus i papper. Jag hade också formaterat texten enligt de vanligaste önskemålen på förlagens hemsidor (Times new roman med radavstånd 1,5 och breda marginaler). Utan att grunna för mycket på det så mailade jag iväg manuset till förlag. Stirrade sedan på datorskärmen, först fylld av känslan SHIT, I DID IT!!! Efter en stund dalade adrenalinkicken och en molande ångest krälade fram.

Men, manus som aldrig skickas till förlag kan heller aldrig bli antagna. Det innebär inte att jag hade velat skicka in manuset i vilket skick som helst. Jag la mycket tid på att skriva om, redigera och rätta stavfel. Jag hade också mycket hjälp av respons på delar av texten från olika personer och lektörsläsningen. Utan det hade inte manuset blivit tillräckligt bra.

Målet med detta manuset var förstås att få det utgivet, men eftersom det är mycket som krävs för att lyckas med det så hade jag som sekundärt mål att få en personlig refusering.  Jag har tidigare (med andra manus) fått mest standardrefuseringar och några få refuseringar med kort omdöme. Denna gång höll det hela vägen och jag skrev avtal med Rabén & Sjögren i maj.

P.S Vad jag verkligen vill förmedla till alla som skriver är att aldrig ge upp om skrivandet är viktigt i ditt liv!

 

Skriva avtal med förlag

Skriva avtal med förlag

Den ultimata drömmen för oss som skriver. Eller, för många av oss åtminstone. Att komma till det ögonblicket när du har ett avtalsförslag i din hand och sätter pennspetsen mot pappret för att skriva under. Och du vill ju inget hellre än att bara skriva under och njuta av ögonblicket. Det ville jag med. Men. Min mycket kloka skrivvän Ingrid satte stopp, precis i det ögonblicket. Jag protesterade lätt. Jag menar, avtalet såg ju bra ut! Och jag hade kollat upp saker på Författarförbundets hemsida för att ha ett hum om att det faktiskt var ett bra avtal.

På skrivkurser jag har gått har kursledarna, som själva varit författare, rekommenderat att ta hjälp av Författarförbundet när det är dags att skriva avtal. Författarförbundet har jurister, som utan kostnad granskar avtalsförslaget och ger återkoppling. ”Skicka avtalet till Författarförbundet” sa Ingrid. ”Ring min vän som är utgiven på samma förlag och hör vad hon tycker!” sa Ingrid också till mig. Jag gjorde både och. Till Författarförbundet kan du maila ditt avtal. Jag fick svar efter en dag, så de var snabba. Jag ringde också vännen, som delade med sig av sina tankar och erfarenheter.

I efterhand, när avtalet var påskrivet och klart, kändes det väldigt bra att ha gjort dessa saker. Min första bedömning och magkänsla visade sig vara rätt. Författarförbundets utlåtande om avtalet och författarkollegans omdöme förstärkte min egen uppfattning om att jag har fått ett riktigt bra förlag. Förlaget var också väldigt tillmötesgående och hade full förståelse när jag meddelade dem att jag ville kolla avtalet med Författarförbundet innan jag skrev på. Att skriva avtal för sitt manus är en stor sak. Och det är väldigt mycket som regleras i ett avtal. Viktiga saker som hur länge förlaget har rätten till ditt manus, vilka bokformat de har rätten till, hur mycket ersättning du får och inom vilken tid de är skyldiga att ge ut manuset.

Så, min rekommendation till andra som står inför samma stora beslut är att ta hjälp av Författarförbundet. Har du dessutom författarvänner så prata med dem också!

Blir helt lycklig av att se mitt namn efter Författare.
Träff med förläggaren

Träff med förläggaren

Efter mejlet från Rabén & Sjögren ska jag träffa förläggaren då hon ändå är i Malmö på annat möte. Fortsättningen på min resa till utgivning.

Nervös redan på morgonen när jag ska ta bussen till jobbet. En minut i taget blir mitt mantra. Gå på bussen, hoppa av bussen. Möts av Ingrid på stan, som ger mig en lyckospark och ett litet paket. Hon fortsätter på sitt håll och jag till jobbet. Öppnar paketet på vägen dit och skiner upp i ett stort leende. I paketet finns ett halsband med en korp.

På förmiddagen går jag till stadsbiblioteket, där jag ska träffa förläggaren från Rabén & Sjögren. Korpen hänger runt halsen, som en lyckoamulett. Jag har förstås googlat henne, så jag vet hur hon ser ut. Ändå nojjar jag mig för att jag inte ska hitta henne. När jag går in på bibblan ser jag henne direkt. Hon hälsar med ett brett leende. Vi går in i restaurangen och beställer, sätter oss och hon lägger upp mitt manus på bordet. Okej. Check på att det faktiskt är mitt manus hon har läst.

Vi pratar en timme och mitt starkaste minne av mötet är hur cool och trevlig hon var. Och hur överväldigande det var att få höra så mycket positivt om mitt manus. Hon går igenom hur processen ser ut på förlaget om de bestämmer att de vill gå vidare med manuset. För mötet med förläggaren är som att passera första grinden. Nästa grind är hennes chef. Går manuset vidare så pitchas det av förläggaren i utgivningsgruppen. Utgivningsgruppen fäller domen. Säger de ja, då är det bara att köra. Skriva avtal. Ge ut bok.

Tiden gick lååångsamt när jag väntade på beskedet från utgivningsgruppen. Och samtidigt inser jag att hela processen gått i rasande fart från att jag skickade in manuset till förlaget och till att jag hade en grind kvar att passera för att nå drömmen.

Bonusen: En 14-årig praktikant på förlaget var testläsare till mitt manus och hon bad att få ta med det hem för att kunna fortsätta läsa. Sååå glad jag blev när jag fick höra det!

Mejl från Rabén & Sjögren

Mejl från Rabén & Sjögren

Att skriva avtal med ett förlag är bland det största som hänt mig. Och det känns fantastiskt att få berätta om det när folk frågar och gratulerar mig. Men det känns fortfarande overkligt, nästan som om jag pratar om någon annan än mig själv. Det började med ett mejl.

Blir helt lycklig av att se mitt namn efter Författare.

Min privata mobil surrar till på ett möte på jobbet. Jag ser att det är från ett förlag, men inte mer. Tänker att jag inte vill läsa det på mötet, oavsett vad som står i det. Särskilt inte om det är ett svar i stil med ”tack för manus, men nej tack”.

Lämnar mötet och klickar upp mejlet. Läser halva och stannar mitt i steget. Vad står det egentligen? Läser om hela mejlet. Flera gånger. Huvudet känns som om det svävar iväg, tankarna far runt som sladdrig gelé. En förläggare från Rabén & Sjögren skriver trevligt och kort att hon har läst manuset och gillar det. Hon är i Malmö nästa fredag och föreslår en träff för att prata om manuset.

Ungefär där lämnar jag verkligheten för en stund.

Ringer min man och bubblar osammanhängande fram vad som hänt. Ringer direkt efter det samtalet upp Ingrid. Hela jag är skakig nu. ”Vill du komma hit?” säger Ingrid. ”Får jag det? Ja, jag kommer.”

Flera timmar senare på kvällen börjar det sjunka in och jag ser mer nyktert på det. Googlar på Rabén & Sjögren och förläggaren. Läser om deras process när de vill ge ut ett manus. Träff med skribenten, och om det går bra så ska manuset vandra genom flera olika grupper och godkännas innan beslut tas om utgivning.

Men något är förändrat. En förläggare har läst mitt manus och gillar det. Hon vill träffa mig. Det är stort.