Browsed by
Kategori: Att skriva

Skriv mer! Skrivtips som funkar!

Skriv mer! Skrivtips som funkar!

Jag vill skriva, men… Jag önskar jag hade mer tid att skriva…

Ingrid avslöjar hur hennes epost-adress ska uppmana till att skriva. Knepen är lika många som skribenterna, men ofta kokar det ner till att handla om tid. Jag försöker tänka annorlunda på begreppet tid och utgå från att tid är det enda jag har. Hela tiden. Jag har också bestämt mig för att skrivandet är prioriterat, vilket innebär att jag väljer bort andra saker. Detta borde resultera i att jag skriver mycket.

Det gör jag inte.

Vad är det jag gör fel?

  • Skrivtid blir när andan faller på, då jag tror att jag kommer använda varje tillfälle till att skriva (kan ju skriva på bussen till jobbet, varje kväll istället för att kolla TV eller läsa bok, gå upp tidigt på helgen och skriva innan familjen vaknar).

Lösning: planera in skrivtid i kalendern, precis som träning, umgänge och annat planeras in. Skrivtiden ska infalla när jag vet att det funkar bäst för mig att skriva. I mitt fall är kvällstid bäst.

  • Jag avsätter mycket tid och tror att en hel eller en halv dags skrivtid ska resultera i massor av text. Det är helt enkelt svårt för mig att hålla koncentrationen så länge på en sak vilket leder till att jag börjar göra andra saker.

Lösning: använda pomodoro-metoden. Jag sätter timern på 30 min (eller annan lämplig tid) och får tills klockan ringer bara skriva. Sen tar jag en paus när jag får kolla sociala medier, fixa kaffe, hänga tvätten eller något annat. Sen sätter jag timern och kör skrivpass igen. Detta sätt motverkar stress och splittrat fokus. I bästa fall skapar det flow.

  • Jag sätter för höga mål, som t ex när jag planerar in hur många ord jag ska skriva per vecka. När jag inte uppnår målen får det motsatt effekt, dvs jag skriver ännu mindre. Vilket skapar stress. Samtidigt är vision och mål viktigt för mig för jag tror på kraften att lyckas om jag har en mental bild av vart jag vill nå.

Lösning: Vara nöjd med det jag gör, även om det ”bara” blev 300 ord eller inga ord alls men kanske idéer till nya scener.

Det som ger resultat är att hela tiden hålla liv i skrivprocessen, genom att skriva eller att tänka på sin text. Det får hjärnan att jobba undermedvetet och servera lösningar och nya scener när du minst anar det. Och nu, dags att skriva!

Ingrid. Skriv!

Ingrid. Skriv!

Jag har en konstig e-postadress som innehåller orden ingrid.skriv.

Jag är alltid tvungen att bokstavera den för alla.

Mitt efternamn var inte ledigt i e-posttjänsten och jag var tvungen att välja något annat. ”Skriv” tolkas nog som att det går att skriva till mig på den adressen, men det var inte därför jag valde det ordet. Jag valde det för att varje dag skicka en en uppmaning till mig själv när jag öppnar min brevlåda: ”Ingrid. Skriv!”

Jag har aldrig berättat det för någon. Det har känts pretentiöst och barnsligt. Det är det säkert också. Men tips nr 1 för alla som vill göra livsstilsförändringar brukar vara: Berätta ditt mål för din omgivning. Nå. Min omgivning vet ju att jag skriver sedan länge. Men detta med e-postadressen har jag aldrig berättat för någon. Så nu tar jag steget ut ur e-brevlådan:

Hej, jag heter Ingrid. Det går bra att mejla mig. Jag kommer i fortsättningen att tolka alla mejl – från skola, vård eller random underklädesföretag – som uppmaningar från universum att skriva på min bok.

Skriv till mig på egen risk. Det kanske blir en bok till slut.

Imorgon: Tips nr 2: Varför tidsbrist inte är brist på tid.

Respons från förläggaren

Respons från förläggaren

Vad är det egentligen för respons på ditt manus du kan få från en förläggare? Jag var förväntansfull när jag väntade på att min förläggare skulle ge förslag på vad som behövde omarbetas i mitt manus. När vänner undrade om jag var nervös över att kanske behöva ändra min berättelse så mycket att det inte var min berättelse längre så svarade jag att nej, det var jag inte. Och den respons jag fick var inte heller önskemål om att göra ändringar som påverkade själva historien.

Foto: Julia Lindemalm

Jag förväntade mig ett ganska omfattande redigeringsarbete och när responsen kom fick jag också en deadline. En ganska generös deadline, men det visade sig när jag satte igång med redigeringen att det blev många fler timmar som behövdes än vad jag trott. Mycket tid tillbringades i min skrivfåtölj och i sluttampen var jag sjukt trött på manuset.

Men vad var det då som förläggaren hade synpunkter på? Jo, det var

  • Mer gestaltning (ja, jag har gått många skrivkurser och alla har de lärt ut ”show, don´t tell, men detta är svårare än en tror).
  • Mer miljöbeskrivningar. Min berättelse utspelar sig i en fiktiv fantasyvärld och förläggaren ville få se mer av världen, få veta hur saker luktar, smakar.
  • Utveckla karaktärer som är för lika varandra. Ta bort onödiga bikaraktärer som mest är svåra att hålla reda på och som inte spelar en viktig roll för handlingen.
  • Utveckla ett par spännande trådar/händelser som går att spinna vidare på.
  • Tydliggöra huvudkaraktärens drivkraft. Varför gör hon de val hon gör? Vad är hennes mål?
  • Läsa dialogen högt för att se om den flyter eller om det blir stolpigt.

Jag arbetade igenom manuset två gånger utifrån responsen och konstaterade efter det att allt förläggaren sagt var rätt saker att jobba med. Manuset blev definitivt bättre än innan. Och det är det som är så häftigt, att se sitt eget manus snäppas upp en nivå. Nu väntar jag på en ny omgång respons från min förläggare och tid är avsatt i sommar till nästa redigeringsrunda.

Att skriva = ditt privata tivoli

Att skriva = ditt privata tivoli

Gröna Lund.

Jag vill börja med att säga att detta blogginlägg skrivs för att jag har varit förkyld och hemma ett par dagar och därför haft mycket tid till att tänka (varit uttråkad) plus att jag prokrastinerar arbetet med mitt manus just nu. (Trots detta, jag håller min tidplan för redigering och inlämning av omskrivet manus till förlaget.) Hur som helst, tankarna som dök upp var bilder, eller metaforer, för olika stadier som du som skriver kan befinna dig i. Bilder som mynnade ut i ett helt tivoli. Kanske känner du igen dig. So, here we go:

Berg- och dalbana
Kanske den vanligaste känslan när du skriver. Ena dagen känns det som du producerar bra text, riktigt bra till och med. För att nästa gång du sätter dig med texten och läser den kännas som skit. Misströsta inte. Alla jag känner som skriver känner så här. Det bästa botemedlet: ha testläsare och lektör som hjälper dig att värdera texten mer objektivt än vad du själv gör.

Kärlekstunneln
Lika tråkigt som det är att åka den sävliga kärlekstunneln i en liten sagobåt tillsammans med din bästis istället för den du är kär i, lika mycket gäspar du när du skriver din scen. Och ännu tråkigare är det när du läser det du skrivit. Dessa scener utmärker sig ofta direkt genom att du aldrig egentligen är sugen på att skriva dem, men av någon anledning har du bestämt dig för att de behövs. Ta bort brukar vara bästa lösningen.

Spökhuset
Här vill du egentligen inte gå in. Någonsin. Men när du skriver är det kanske precis det du måste göra. Att lämna din comfort zone och skriva om det som känns okänt, obekvämt och skrämmande kan få ditt skrivande att utvecklas och nå dit det inte hade gjort om du stannat kvar utanför spökhusets skräckinjagande ingång.

Tekopparna
Du har för många trådar i berättelsen, för många bikaraktärer eller bihistorier att allt blir en enda röra. Det trasslar in sig, snurrar för fort och du kan inte längre hänga med i din egen berättelse. Dags att skala bort någon karaktär? Slå ihop två karaktärer? Ta bort en bihandling som inte tillför något till huvudhandlingen, även om du tycker väldigt mycket om just de scenerna? Att göra en synopsis, eller scenlista, hjälper dig att se vad som behöver ändras i texten.

Fritt fall
Kan uppstå när det börjar närma sig ett färdigt manus. Det som känts stabilt och bra är plötsligt inte det längre. Att lämna ifrån sig manuset är som att kasta sig utför ett stup. Och kanske inte överleva. För du upptäcker brister, luckor, karaktärer eller händelser som inte är trovärdiga. Det måste skrivas om en gång till! Kanske ska det faktiskt skrivas om, eller så är det bara att blunda och försöka överleva känslan av att magen åker upp i halsen när du släpper taget. Jag tror att ett manus i författarens ögon kanske aldrig känns helt klart, så det gäller att bestämma sig för att manuset är tillräckligt färdigt för att skickas till förlag.

P.S Att skriva är trots detta nödvändigt. Och oftast väldigt roligt!

Alla slags refuseringar

Alla slags refuseringar

Du skicka in ditt manus till förlag och kan få olika typer av svar. Tack, men nej tack. Check på den. Personlig refusering. Check på den. Vi är intresserade och vill träffas! Check på den. Inget svar. Check på den. Jag kan konstatera att jag har fått alla varianterna.

Skriva, nr 1 2018

Jag läser i senaste numret av tidningen Skriva om hur du som författare överlever en refusering och jag tänker på min första skrivlärare. Hennes hårda, men visa ord var: räkna med att bli refuserad. Hon nöjde sig inte med den lärdomen utan uppmanade oss att fira våra refuseringar. Tio refuseringar. Yes! Då bjuder jag på tårta! Faktum är att det hjälpte mig när mina första refuseringar började trilla in (och helt ärligt, mitt första manus var inte jättebra…). Varför fira? Jo, av det enkla skälet att en refusering kräver att du faktiskt skriver färdigt något OCH skickar in det till förlag.

Det vanligaste svaret som jag har fått är tack, men nej tack. Det svaret är ofta väldigt kort. Kanske motiverar förlaget det med något i stil med att manuset inte passar deras utgivning. Det är inte heller så konstigt att förlagen svarar på det sättet. De stora förlagen får in tusentals manus om året.

Desto roligare var det att få en personlig refusering. I denna typ av refusering så ser förlaget potential i ditt manus, de kan ge viss respons och förslag till omskrivningar. De kan också uppmana till att du skickar in ditt omskrivna manus så att de får läsa igen. Det ger ett kvitto på att du är på rätt väg och energi att fortsätta skriva . Men det kan fortfarande vara långt till slutmålet. Jag vet författarbekanta som har skrivit om flera gånger och ändå har det inte lett fram till avtal om utgivning.

Och så det roligaste svaret av alla! Att förslaget är så intresserade av manuset att de vill träffas. Den stora drömmen är på väg att uppfyllas! Men än kan det vara en bit kvar till slutmålet. I mitt fall träffade jag förläggaren som sedan tog det vidare inom förlaget tills manuset passerat alla nålsögon och jag kunde fira ett påskrivet avtal.

När verkligheten åter infann sig så insåg jag att avtal för en bok inte automatiskt innebär avtal för de andra böckerna jag vill skriva. Det är alltså bara att fortsätta skriva och hoppas att det leder till nya avtal. Blir det refusering, så firar jag med tårta.

Skicka manus till förlag

Skicka manus till förlag

När känns det rätt att skicka sitt manus till förlag? Kanske aldrig. För ett manus kan i teorin fortsätta att kännas ofärdigt hur länge som helst. Och att skicka iväg det är så definitivt, så skräckinjagande, men samtidigt hoppfullt. Lite som att ha genomfört en vrålstor tenta och lämnat in den. Det är gjort och du kan inte påverka mer för stunden. Och du känner förhoppningsvis att du har gjort ditt bästa. Nu är det bara att invänta resultatet av allt arbete.

För ett år sedan skrev jag intensivt på det sjätte utkastet av mitt manus, med målet att skicka det till förlag under våren. Jag hade skrivit på samma manus under tre år, fått det lektörsläst och skrev om utifrån responsen. Jag bestämde mig aldrig i förväg för exakt när jag skulle skicka in det. En kväll i april när jag satt vid datorn så bara kändes det som att jag inte kunde göra mer med manuset. Jag hade kommit till en gräns där min egen kapacitet var uttömd. Det fick helt enkelt bära eller brista. Jag var nöjd med manuset, fast jag insåg att det skulle kunna spetsas till ännu mer, gestaltas mer… Men energin fanns inte för att jobba om det en gång till. Ddet var tid att släppa taget om manuset.

Jag messar Ingrid precis efter att jag skickat iväg manuset till ett par förlag.

Jag hade redan förberett en lista på möjliga förlag att skicka till, förlag som ger ut barn- och ungdomsfantasyböcker. Jag hade kollat upp vilka som det gick att maila manus till och vilka som ville ha manus i papper. Jag hade också formaterat texten enligt de vanligaste önskemålen på förlagens hemsidor (Times new roman med radavstånd 1,5 och breda marginaler). Utan att grunna för mycket på det så mailade jag iväg manuset till förlag. Stirrade sedan på datorskärmen, först fylld av känslan SHIT, I DID IT!!! Efter en stund dalade adrenalinkicken och en molande ångest krälade fram.

Men, manus som aldrig skickas till förlag kan heller aldrig bli antagna. Det innebär inte att jag hade velat skicka in manuset i vilket skick som helst. Jag la mycket tid på att skriva om, redigera och rätta stavfel. Jag hade också mycket hjälp av respons på delar av texten från olika personer och lektörsläsningen. Utan det hade inte manuset blivit tillräckligt bra.

Målet med detta manuset var förstås att få det utgivet, men eftersom det är mycket som krävs för att lyckas med det så hade jag som sekundärt mål att få en personlig refusering.  Jag har tidigare (med andra manus) fått mest standardrefuseringar och några få refuseringar med kort omdöme. Denna gång höll det hela vägen och jag skrev avtal med Rabén & Sjögren i maj.

P.S Vad jag verkligen vill förmedla till alla som skriver är att aldrig ge upp om skrivandet är viktigt i ditt liv!

 

Syns du så finns du

Syns du så finns du

Läser om Emelie Schepp och hennes makalösa framgångssaga i tidningen Skriva. Om hur hon lyckats från att vara egenutgivare till att bli deckardrottning med böcker sålda till 30 länder. Jag är imponerad av hennes driv, det inspirerar. Och stressar. För hur mycket marknadsföring ska jag göra, som författare, när min bok släpps?

Du ska skapa ditt eget varumärke, finnas överallt i sociala medier, nätverka, stå på signeringar och mässor. Få alla du känner att köpa boken eller i alla fall låna den på biblioteket. Skicka boken till bokbloggare. Nu inför jul så svämmar sociala medier över av bilder på författare som signerar eller tipsar om sin bok som julklapp.

Läser vidare i Skriva om debutanter, som får frågan om författarplattformar. Vissa har många plattformar, en har inga. Jag undrar vilken skillnad det gör om du har många eller ingen. För det finns förstås många som inte vill synas.

Jag tycker det är roligt att fundera på och planera för vad jag kan göra för att få min bok att synas i det oändliga hav som finns av andra författare och böcker. Men det finns stunder när det känns övermäktigt. Och då släpps ändå inte min bok förrän hösten 2018.

Men ska inte förlaget sköta marknadsföringen? Frågar någon lite försynt. Och visst marknadsför förlag, men för en debutant som jag så räknar jag med att göra saker själv också, helt enkelt för att jag vill få många läsare, och själv ha kontakt med läsarna. Tänk att få höra direkt från läsarna vad de tycker om boken, karaktärerna och drakarna! Och få dela med mig av mina tankar om boken och mitt skrivande.

P.S Exempel på saker en kan göra: köpa annonser på FB, skicka boken till bokbloggar som riktar sig till ”rätt” målgrupp, ta kontakt med lokaltidningar, fråga bokhandlar om att få stå och signera hos dem, skapa en författarsida på webben. Vad funkar och vad funkar inte? Hur når en målgruppen barn och ungdomar? Jag letar vidare för att hitta tips och framgångsfaktorer!