Timbuktu och grubbelgeneratorn

Timbuktu och grubbelgeneratorn

Det har varit en vecka med Timbuktu i lurarna och grubbelgeneratorn påslagen. I måndags studsade ”The botten is nådd” mellan tinningarna, på tisdag andades jag ut ett försiktigt ”Det löser sig”, på onsdagen bröt ”Allt grönt (feat. Damn!)” igenom molnen.
Då kom de stora höstregnen i den verkliga världen, och tågen stannade. När himlen grät så var det den som hade fel och jag rätt som såg späda gröna blad spricka ut när jag klev av bussen en timme försenad.
Den verkliga världen? Det går bara att se ut genom sina egna ögon, bara tänka med sin egen hjärna, bara uppfatta de färger man gör. Jag upplevde grönt. Det är svårt att säga att jag hade fel. Världen hade Timbuktu-filter och det var mer sant än regnet.

Grubbelgeneratorn. Jag har hatat den, men den har poänger för skrivandet. Jag kan grubbla mig in i skrivandet, men inte skriva mig ut ur grubblet. Istället gräver jag mig djupare in.

I den verkliga världen är det naturliga att sålla bort obehag. Det är en viktig försvarsmekanism att låta vissa saker rinna av sig. Men det är precis tvärtom med skrivandet – det låter mig inte se bort eller rationalisera, det kräver ärlighet, det lämnar mig skyddslös. Roten till allt gott och allt ont, allt starkt och allt ynkligt som ska skrivas fram måste jag hitta i mig själv, och sedan andas syre in i det så det växer och virvlar ut över pappret. Och sedan måste jag rakryggat se i ögonen det jag skrivit fram. Då drabbar det.

Jag har läst Jason Diakités bok En droppe midnatt, sett honom lyfta sitt svenska pass i en protest mot fientligheten, hört hans musik. Allt får mig att tro att han inte ryggar. Det är därför hans texter drabbar.

Men det är svårt.

Jag gör det bara för att jag måste. Och jag hoppas att det jag skriver ska drabba någon. Då är det värt det.

Det går bara att se ut genom sina egna ögon. Det går bara att kliva in i sin egen själ. Och när jag kliver ut i verkligheten igen är världen förändrad: Mellan grubbelgeneratorns kugghjul skjuter späda gröna skott.

Timbuktu: ”För livet”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *