The hero´s journey.

The hero´s journey.

Hur börjar och hur slutar jag min berättelse? Sagans ändpunkter är kanske det som är viktigast för mig. Personligen föredrar jag en inledning som får mig att vilja ha mer, som fångar in mig och som tar ett ordentligt strupgrepp på mig. En inledning som sätter ribban och där jag får en försmak av vad som komma skall. En bra och genomtänkt prolog är inte helt fel heller. Hur som helst så bör inledningen utfärda ett löfte som gör att läsaren ”står ut” med en lågmäld inledning eller de delar som är lite mer långsamma innan berättelsen och äventyret drar igång på allvar.

Ingrid och Helen har i tidigare inlägg berättat om snöflingemetoden som man kan använda sig av för att komma igång. Men hur skapar man en början, ett mittparti och ett slut på sin berättelse? Ett sätt är att lägga upp den i olika delar enligt en förutbestämd struktur.  Hjälteresan, som även är känd som monomyten eller hjältens äventyr, är ett begrepp för ett mönster som förekommer i många mytologiska berättelser och som man kan använda för att strukturera och dela upp sin historia. Denna blev allmänt känt genom Joseph Campbells bok Hjälten med tusen ansikten/The hero´s journey . Nedan beskriver jag kortfattat ett sätt att  strukturera berättelsen som jag gillar och som i grunden är The Hero’s Journey men som jag anpassat lite efter min egen smak. Joseph Campbell beskriver dock fler steg än de jag väljer att skriva här:

  1. Slutstriden – jag måste veta hur berättelsen slutar innan jag börjar skriva. Slutstriden sätter tonen för vart vi ska och hur äventyret kommer att bli.
  2. Hook/startplatta – Slutet bestämmer var jag måste börja berättelsen. Om Frodo ska förstöra ringen i Domedagsberget så måste han få ringen från första början.
  3. Äventyret kallar – Något händer och skakar om hjälten rejält. Det kan vara en yttre faktor eller någonting inom hjälten själv.
  4. Vägran hos hjälten – Hon blir rädd för det okända och undviker faran och äventyret.
  5. Möte med mentorn – Här möter hjälten karaktären som ger honom träning eller råd för att lyckas med sitt uppdrag. Exempel på olika mentorer är Gandalf och Yoda.
  6. Pinch  – Här ökar både tempot och trycket. Den onde attackerar och hjälten inser att hon/han är den utvalda.
  7. Midpoint – Här brukar oftast hjälten gå från att reagera till agera! Exempelvis Luke Skywalker när han själv söker upp Darth Vader på Bespin.
  8. Plot turn –  Här kan jag spä på handlingen och fläska till det rejält för jag vet att jag har läsaren med mig. Hjälten försöker krossa det onda, men misslyckas. Men hon/han växer med uppgiften och utvecklas. Går det för lätt för hjälten i början är det risk att läsaren tröttnar. ”Obi-Wan never told you what happened to your father.”
  9. Pinch – Ännu mer skit händer och det börjar se mörkt ut. Här förstår läsaren att det är allvar. De onda verkar ha övertaget och ser ut att vinna Det blir mer tryck på hjältinnan/hjälten.
  10. Plot turn – Här får hjälten reda på sista detaljen som han behöver  för att krossa det onda och slutstriden kallar. Exempel på detta är när Harry Potter får reda på sanningen om Dödsrelikerna som behövs för att besegra Voldemort.

Om man mot förmodan har slagit knut på sig själv och inte kan få till slutet kan man alltid köra en nödlösning som kallas Deus ex machina, som ordagrant betyder ”Gud ur maskinen” och som innebär att hjälten i berättelsen hjälps ur en knipa genom ett gudomligt ingripande och inte genom sin egen färdighet. Men helt ärligt – hur kul är det egentligen? Tolkiens örnar är ett exempel som gränsar till gudomligt ingripande. Men han är förlåten!

Nåväl, för mig är detta skelettet när jag skriver. I kommande inlägg kommer jag att berätta mer om hur jag lär känna karaktärerna lite bättre. Tro mig, de brukar ha mycket intressant att berätta för mig när jag sätter mig ner och tar en kopp te med dom. 🙂

2 thoughts on “The hero´s journey.

  1. Med den här texten fick du mig att läsa och fortsätta läsa och tänka 🙂
    Det är ett underbart mönster du beskriver. Det mest fantastiska är att man känner igen händelse-förloppet så väl, det är så använt, men ändå finns talangfulla, kreativa författare som lyckas skaka om dig, tvivla på att slutet blir gott och t.o.m. tvivla på hjälten. Tack och lov för att människor med sådan förmåga finns och att de delar med sig. Med andra ord, tack till er för att ni delar med er via denna blogg.

    1. Hej Helene!
      Stort tack för ett fint inlägg. Det värmer att läsa. Det är roligt att få dela med sig och det finns kanske något som du kan ta med dig i både skrivande och läsande. Vi tycker själva det är roligt att få skriva om sådant som vi brinner för. Tack för att du följer oss. Det uppskattar vi mycket! Det kommer mera 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *