Skicka manus till förlag

Skicka manus till förlag

När känns det rätt att skicka sitt manus till förlag? Kanske aldrig. För ett manus kan i teorin fortsätta att kännas ofärdigt hur länge som helst. Och att skicka iväg det är så definitivt, så skräckinjagande, men samtidigt hoppfullt. Lite som att ha genomfört en vrålstor tenta och lämnat in den. Det är gjort och du kan inte påverka mer för stunden. Och du känner förhoppningsvis att du har gjort ditt bästa. Nu är det bara att invänta resultatet av allt arbete.

För ett år sedan skrev jag intensivt på det sjätte utkastet av mitt manus, med målet att skicka det till förlag under våren. Jag hade skrivit på samma manus under tre år, fått det lektörsläst och skrev om utifrån responsen. Jag bestämde mig aldrig i förväg för exakt när jag skulle skicka in det. En kväll i april när jag satt vid datorn så bara kändes det som att jag inte kunde göra mer med manuset. Jag hade kommit till en gräns där min egen kapacitet var uttömd. Det fick helt enkelt bära eller brista. Jag var nöjd med manuset, fast jag insåg att det skulle kunna spetsas till ännu mer, gestaltas mer… Men energin fanns inte för att jobba om det en gång till. Ddet var tid att släppa taget om manuset.

Jag messar Ingrid precis efter att jag skickat iväg manuset till ett par förlag.

Jag hade redan förberett en lista på möjliga förlag att skicka till, förlag som ger ut barn- och ungdomsfantasyböcker. Jag hade kollat upp vilka som det gick att maila manus till och vilka som ville ha manus i papper. Jag hade också formaterat texten enligt de vanligaste önskemålen på förlagens hemsidor (Times new roman med radavstånd 1,5 och breda marginaler). Utan att grunna för mycket på det så mailade jag iväg manuset till förlag. Stirrade sedan på datorskärmen, först fylld av känslan SHIT, I DID IT!!! Efter en stund dalade adrenalinkicken och en molande ångest krälade fram.

Men, manus som aldrig skickas till förlag kan heller aldrig bli antagna. Det innebär inte att jag hade velat skicka in manuset i vilket skick som helst. Jag la mycket tid på att skriva om, redigera och rätta stavfel. Jag hade också mycket hjälp av respons på delar av texten från olika personer och lektörsläsningen. Utan det hade inte manuset blivit tillräckligt bra.

Målet med detta manuset var förstås att få det utgivet, men eftersom det är mycket som krävs för att lyckas med det så hade jag som sekundärt mål att få en personlig refusering.  Jag har tidigare (med andra manus) fått mest standardrefuseringar och några få refuseringar med kort omdöme. Denna gång höll det hela vägen och jag skrev avtal med Rabén & Sjögren i maj.

P.S Vad jag verkligen vill förmedla till alla som skriver är att aldrig ge upp om skrivandet är viktigt i ditt liv!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *