Mer subplotar!

Mer subplotar!

Scenens huvudperson måste genomgå en förändring, skriver Ingrid efter kursen om att skriva scener och om plot. Det är så sant. Och svårt. Jag läser min egen text och inser varför vissa scener är tråkiga. De är transportsträckor för att de berättar om det vardagliga och inte om händelserna som sticker ut från det normala. Scenerna jag väljer att skriva ska vara de som berättar när det inte går som det är tänkt. När huvudpersonen i scenen stöter på hinder, hamnar i konflikt och något i personen förändras.

Vi är fulla av inspiration efter kursdagen och har fått ytterligare verktyg att använda i vårt skrivande. Det behövs, för när du skriver mycket så är det lätt att hamna i vissa mönster och bli blind för sin egen text. Då är det bra att gå tillbaka, läsa det du skrivit och analysera utifrån ett verktyg.

Thérèse Ahlbeck, som håller i kursen, beskriver plot som en bäck där vattnet ska ta sig förbi grenar och stenar, vilka symboliserar de hinder/utmaningar som behöver finnas för att få dynamik i berättelsen. Här gäller det som skribent att välja ut rätt scener och skriva om dem. De händelser/scener som jag skriver med huvudkaraktären utgör berättelsens huvudplot. Till huvudploten kan jag koppla på subplotar som är knutna till bikaraktärer. Dessa måste ha koppling till huvudploten, men behöver inte följa med i hela huvudploten utan kan utgöra kortare delar någonstans i berättelsen. Med subplotarna kan jag skapa intressanta bikaraktärer som tillför huvudhandlingen spänning och konflikter.

Det kliar i fingrarna nu. När jag skriver vill jag ha mer subplotar och dyka in i de bikaraktärer som pockar på mer uppmärksamhet.

Dialogkurs står näst på tur hos Tiny Lumberjack. Då ska vi prata om karaktärsbeskrivning, hur information kan ges till läsaren via dialog och hur dialogen driver handlingen framåt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *