Lektören – värd sin vikt i guld

Lektören – värd sin vikt i guld

Jag har använt lektör två gånger, till två olika manus. Det har varit lika värdefullt båda gångerna. För du kommer till en punkt då du får svårt att på egen hand bearbeta och skriva om din text fler gånger. Så har det iallafall varit för mig. Jag hade skrivit på mitt manus i nästan tre år och var på mitt femte utkast när jag gav hela manuset till Ingrid för att få det lektörsläst. Ingrid hade gett respons till mig innan, men då på kortare textstycken från olika delar från manuset. Hon har även gett respons till andra skribenter och jag vet att hon är väldigt bra på att se saker och sammanhang och komma med nya tankar och idéer till förbättringar.

Att ge sitt manus till någon en känner väl kan vara både bra och mindre bra. Första gången jag anlitade lektör var det min skrivlärare. Jag visste båda gångerna att jag fick lektörer som var duktiga och som skulle ge mig mycket att jobba vidare med. Jag visste också att de var välbekanta med genren jag skriver i. Med Ingrid visste jag dessutom att hon har en bra känsla för vilken typ av berättelse jag vill skapa. Nackdelen skulle kunna vara att hålla det objektivt och inte ta responsen personligt. Kanske väljer en del en lektör de inte har någon relation till av detta skäl. Det kan vara lättare att ta emot kritik (både positiv och negativ) från någon du inte känner. Det viktiga är att faktiskt anlita en lektör, för det hjälper dig att förbättra din berättelse så mycket! Det är också något som jag uppfattar att förlagen uppskattar, att få manus som har blivit bearbetade ordentligt.

När Ingrid läst mitt manus, träffades vi på café och samtalade om manuset. Vi satt länge. Caféägaren kom leende och fyllde på våra kaffemuggar, medan vi befann oss i bubblan som är världen i min berättelse. Jag fick brottas med utmanande frågor och påståenden som Vad är det som gör att det finns en tidspress? Vad är syftet med deras uppdrag? Varför ifrågasätter inte huvudkaraktären varför hon ska göra detta? Det är för uppenbart att denna person ska förråda dem – det borde vara någon annan som gör det. Den här karaktären är för onyanserad – gör henne mer komplex, mer spännande.

Jag fick med mig massor att jobba vidare med. Och en stor portion energi av alla idéer som väcktes i mig. Det blev en utmaning att hitta svaren och att skriva om utifrån responsen. Det resulterade i utkast nummer sex. Det utkast som jag skickade till förlag och som fick Rabén och Sjögren intresserade och som jag nu har skrivit avtal med. Snart börjar nästa resa, att arbeta vidare med manuset med en redaktör på förlaget. Det ska bli otroligt spännande att se hur vi kan snäppa upp manuset ytterligare.

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *