George R.R. Martin, storytelling och fantasykongress på Åland

George R.R. Martin, storytelling och fantasykongress på Åland

George RR Martin och Sara Imberg på Archipelacon på Åland 2015. Foto: Ingrid Thulin

Idag är det lite mer än två år sedan jag tog båten över till Åland för att vara med på fantasy- och sci-fikongress i dagarna fyra. Under de dagarna hade jag turen att få lyssna på flera föreläsningar av George R.R. Martin samt avsluta hela kalaset med att gå på samma fest som honom. Att få höra honom läsa flera sidor av ”Winds of Winter” var magiskt. Jag satt och njöt.

Vi såg också ett av Game of Thrones-avsnitten tillsammans – Red wedding, där George berättade att HBO har köpt upp rättigheterna till serien men under varje säsong av de fyra första har han fått skriva manus till ett avsnitt. Det märks, för jag tycker nog att de avsnitten stämmer bäst överens med böckerna.

Dock är det ju alltid någon som har funderingar och åsikter och så var det även i detta fallet under en av föreläsningarna på Åland. En man ifrågasatte George varför han inte hade fler språk som uttalas än dothrakiska trots att han skriver om Seven Kingdoms? Han refererade även till Tolkien som hade utvecklat flera alviska språk. Det borde vara fler språk, tyckte frågeställaren. George skrattade till och tittade på mannen och sa ”Well, när det gäller dothrakiskan har jag kanske skrivit eller kommit på en tio – tjugo ord. Resten är HBO:s verk. Det är dom som har utvecklat språket. Det var aldrig min mening att att göra det. Tolkien gjorde det för att han var språkprofessor i bland annat lingvistik. But hey – I´m just a storyteller. Thats what i do”.

Det var i mina öron ett förbaskat bra svar. För det är precis så jag tänker om mitt eget skrivande och det som kännetecknar mig. Ibland har jag en förmåga att hänga upp mig på småsaker som grammatik, meningsbyggnader, att vandra in och ut mellan presens och imperfekt att jag glömmer bort hela historien som jag vill berätta. Det har tagit mig många år att komma dit. Jag har förstått att det är sådana saker man alltid kan rätta till sen, men när karaktärerna och äventyret knackar på i hjärnvindlingarna – ja, då är det bara att köra på och låta sig svepas med.

Vad gäller storytelling  så är det en uråldrig metod för att nå fram till en målgrupp. I detta fall läsare. Det finns inte mycket rätt och fel och jag kan bara berätta vad jag tycker om och vad som gör det intressant när jag skriver och läser. Jag tycker om att bli surprised by the setting – characters who is not what you think they are. Jag gillar att bli överraskad. När det finns en twist på storyn. Något oväntat sker som jag inte hade räknat med. Det livar upp och jag har svårt att lägga ner boken.

Jag gillar också att inte veta vad som kommer att ske med karaktärerna. Det gör det roligt att skriva. Även om jag har klart för mig från början till slut vad storyn handlar om. Backstorys är bra för min egen skull när jag skriver. Personligen tycker jag det är viktigt att inte ge för mycket infodumpar till läsaren utan att utmana denne. Något som är betydande för många är att man kan relatera till personer som påminner om oss själva. Så när man skriver är det inte helt omöjligt att lägga in eller plantera några av sina egenskaper hos en väl vald karaktär. Vilken karaktär tror ni George R.R. Martin har valt att relatera till? Den berättade han också om. Jag tror jag vet vilken ni tänker på och ni har säkerligen rätt 🙂

Slutligen tycker jag att utvecklingen av karaktärerna är mycket viktig. Det gör det intressant att följa deras inre resa och karaktärerna blir mer intressanta att läsa om. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om George R.R. Martin men avslutar här med följande ord från John Doe:

” When the story hits the paper. It´s not for me anymore – it´s for the reader”.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *