Att skriva = ditt privata tivoli

Att skriva = ditt privata tivoli

Gröna Lund.

Jag vill börja med att säga att detta blogginlägg skrivs för att jag har varit förkyld och hemma ett par dagar och därför haft mycket tid till att tänka (varit uttråkad) plus att jag prokrastinerar arbetet med mitt manus just nu. (Trots detta, jag håller min tidplan för redigering och inlämning av omskrivet manus till förlaget.) Hur som helst, tankarna som dök upp var bilder, eller metaforer, för olika stadier som du som skriver kan befinna dig i. Bilder som mynnade ut i ett helt tivoli. Kanske känner du igen dig. So, here we go:

Berg- och dalbana
Kanske den vanligaste känslan när du skriver. Ena dagen känns det som du producerar bra text, riktigt bra till och med. För att nästa gång du sätter dig med texten och läser den kännas som skit. Misströsta inte. Alla jag känner som skriver känner så här. Det bästa botemedlet: ha testläsare och lektör som hjälper dig att värdera texten mer objektivt än vad du själv gör.

Kärlekstunneln
Lika tråkigt som det är att åka den sävliga kärlekstunneln i en liten sagobåt tillsammans med din bästis istället för den du är kär i, lika mycket gäspar du när du skriver din scen. Och ännu tråkigare är det när du läser det du skrivit. Dessa scener utmärker sig ofta direkt genom att du aldrig egentligen är sugen på att skriva dem, men av någon anledning har du bestämt dig för att de behövs. Ta bort brukar vara bästa lösningen.

Spökhuset
Här vill du egentligen inte gå in. Någonsin. Men när du skriver är det kanske precis det du måste göra. Att lämna din comfort zone och skriva om det som känns okänt, obekvämt och skrämmande kan få ditt skrivande att utvecklas och nå dit det inte hade gjort om du stannat kvar utanför spökhusets skräckinjagande ingång.

Tekopparna
Du har för många trådar i berättelsen, för många bikaraktärer eller bihistorier att allt blir en enda röra. Det trasslar in sig, snurrar för fort och du kan inte längre hänga med i din egen berättelse. Dags att skala bort någon karaktär? Slå ihop två karaktärer? Ta bort en bihandling som inte tillför något till huvudhandlingen, även om du tycker väldigt mycket om just de scenerna? Att göra en synopsis, eller scenlista, hjälper dig att se vad som behöver ändras i texten.

Fritt fall
Kan uppstå när det börjar närma sig ett färdigt manus. Det som känts stabilt och bra är plötsligt inte det längre. Att lämna ifrån sig manuset är som att kasta sig utför ett stup. Och kanske inte överleva. För du upptäcker brister, luckor, karaktärer eller händelser som inte är trovärdiga. Det måste skrivas om en gång till! Kanske ska det faktiskt skrivas om, eller så är det bara att blunda och försöka överleva känslan av att magen åker upp i halsen när du släpper taget. Jag tror att ett manus i författarens ögon kanske aldrig känns helt klart, så det gäller att bestämma sig för att manuset är tillräckligt färdigt för att skickas till förlag.

P.S Att skriva är trots detta nödvändigt. Och oftast väldigt roligt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *