Alla slags refuseringar

Alla slags refuseringar

Du skicka in ditt manus till förlag och kan få olika typer av svar. Tack, men nej tack. Check på den. Personlig refusering. Check på den. Vi är intresserade och vill träffas! Check på den. Inget svar. Check på den. Jag kan konstatera att jag har fått alla varianterna.

Skriva, nr 1 2018

Jag läser i senaste numret av tidningen Skriva om hur du som författare överlever en refusering och jag tänker på min första skrivlärare. Hennes hårda, men visa ord var: räkna med att bli refuserad. Hon nöjde sig inte med den lärdomen utan uppmanade oss att fira våra refuseringar. Tio refuseringar. Yes! Då bjuder jag på tårta! Faktum är att det hjälpte mig när mina första refuseringar började trilla in (och helt ärligt, mitt första manus var inte jättebra…). Varför fira? Jo, av det enkla skälet att en refusering kräver att du faktiskt skriver färdigt något OCH skickar in det till förlag.

Det vanligaste svaret som jag har fått är tack, men nej tack. Det svaret är ofta väldigt kort. Kanske motiverar förlaget det med något i stil med att manuset inte passar deras utgivning. Det är inte heller så konstigt att förlagen svarar på det sättet. De stora förlagen får in tusentals manus om året.

Desto roligare var det att få en personlig refusering. I denna typ av refusering så ser förlaget potential i ditt manus, de kan ge viss respons och förslag till omskrivningar. De kan också uppmana till att du skickar in ditt omskrivna manus så att de får läsa igen. Det ger ett kvitto på att du är på rätt väg och energi att fortsätta skriva . Men det kan fortfarande vara långt till slutmålet. Jag vet författarbekanta som har skrivit om flera gånger och ändå har det inte lett fram till avtal om utgivning.

Och så det roligaste svaret av alla! Att förslaget är så intresserade av manuset att de vill träffas. Den stora drömmen är på väg att uppfyllas! Men än kan det vara en bit kvar till slutmålet. I mitt fall träffade jag förläggaren som sedan tog det vidare inom förlaget tills manuset passerat alla nålsögon och jag kunde fira ett påskrivet avtal.

När verkligheten åter infann sig så insåg jag att avtal för en bok inte automatiskt innebär avtal för de andra böckerna jag vill skriva. Det är alltså bara att fortsätta skriva och hoppas att det leder till nya avtal. Blir det refusering, så firar jag med tårta.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *