Browsed by
Månad: oktober 2018

Var sak har sin tid!

Var sak har sin tid!

Var sak har sin tid!

Ibland önskar jag att jag börjat skriva på allvar mycket tidigare i livet. Jag har skrivit, men aldrig publicerat något. Jag har ett flertal noveller, färdigskrivna kapitel till tilltänkta böcker som ligger och samlar damm. Och jag önskar att den idé och den historia som just nu upptar en stor del av min tankeverksamhet hade kommit till mig för flera år sedan. Andra saker har under många år krävt tonvis med uppmärksamhet fastän skrivandet legat och pyrt i bakhuvudet. Jag har skapat, men bara i mitt huvud. Frustrationen som dykt upp med jämna mellanrum över att aldrig ha tid, ork och kraft att skriva. Fullständigt bortprioriterat. Så fel. Alla nya spännande idéer och upplägg till noveller och böcker som bara ebbat ut för at de aldrig blivit nedskriva.

En onödigt hård och kämpig väg i många långa år i kampen om att få barn. Något som ter sig som självklart men som inte är det. Fruktansvärda behandlingar i många omgångar under många år. Stunder där vi med jämna mellanrum har slitits mellan hopp och förtvivlan. Arbeten. Dessa arbeten där jag lagt ner själ och hjärta, men som tagit mer energi än de givit mig. Närstående som i omgångar blivit sjuka. Närstående som krävt vård och omsorg och där jag helt ensam har fått lägga ner åtskilliga timmar på att hjälpa dom och ordna saker. Sorg.

Att äntligen komma till insikt. Jag inser att det är först nu bitarna börjar falla på plats. Bit för bit läggs livspusslet i mitt huvud. Äntligen har jag efter alla år kommit fram till den lite roliga delen med färger, där man ser mönster och en antydan av vad pusslet ska föreställa. Många bitar ligger fortfarande kvar och väntar på att bli valda. Jag vet fortfarande inte hur pusslet kommer att se ut i sin helhet, men jag vet hur jag vill att det ska se ut när det är klart.

Efter åtskilliga skrivarkurser inom Science fiction, fantasy, skräck och grammatik sedan 2011 så är det dags för mig att lägga allt annat åt sidan och gå in helhjärtat för att skriva. För det är vad jag mest av allt vill.  Vi har en underbar dotter som jag älskar mer än livet självt och som är ett resultat över att vi aldrig gav upp. Hon kom på naturlig väg och varenda gång jag tittar på henne och möter styrkan i hennes ögon så ger det mig ny kraft och nytt mod. Mina närstående bor på hem och har det bra även om det dyker upp en del problematik ibland som jag måste ta tag i. Jag tycker att jag blivit bättre på att prioritera, säga nej och vara rädd om min energi och lägga den på rätt saker och rätt människor som uppskattar mig för den jag är och som prioriterar mig tillbaka.

Jag har med åren insett att jag inte kan vara överallt och vara med på allt. Det är på bekostnad av annat. Men man har alltid ett val. Vissa saker som har hänt har jag inte kunnat välja bort, men det jag har valt är att aldrig ge upp. Vad det än må vara. Och hitintills har det gett resultat. Jag har lärt mig att hårt arbete lönar sig alltid. Ock det hoppas jag att mitt skrivande med ska göra. Jag vet nu att jag vågar och att jag kan. Jag har gjort omstarter. Jag har lärt mig. Jag har fallit och jag har rest mig upp gång på gång efter dessa fall. För första gången på bra många år så känner jag hur lugnet börjar att lägga sig. Luften känns klarare och högre. Tyngden på mina axlar lättar.

Och det är först nu jag kan säga att jag ser fram emot att få vara en del i en kommande otroligt spännande novellsamling med flera andra fantastiska författare som kommer ut nästa år. Vilken förhoppningsvis leder till deltagande på kongresser och på bokmässan nästa höst.

I en galax, inte så långt härifrån, kommer jag att kunna fortsätta att skriva på min bok som går på djupet i den historia som jag börjat berätta i novellsamlingen.

Och vad jag vill säga med detta blogginlägget är att författardrömmens väg kan vara mycket krokig och inte alls som man från början hade tänkt sig, men med en tydlig kompassriktning så kommer man att komma fram till slut.