Browsed by
Månad: oktober 2017

Ett författarmöte och om vad en berättelse kan förmedla

Ett författarmöte och om vad en berättelse kan förmedla

Jag läser för att bli underhållen. När en bok får mig att tappa tid och rum, när berättelsen slukar mig hel, det är den ultimata läsupplevelsen. Om berättelsen dessutom får mig att reflektera över saker och öppnar upp mina sinnen, då är det ytterligare en dimension som tillfredsställs. Jag skriver själv för att underhålla. För att jag hoppas kunna ge läsaren en magisk värld att slukas upp i. Men, jag är också medveten om att jag kan påverka genom hur jag väljer att skriva, t ex genom hur jag framställer mina karaktärer.

Jag och Ingrid är på Sara Bergmark Elfgrens signering av hennes nya bok Norra Latin. Vi frågar Sara vad hon tänker om att förmedla ett budskap och att underhålla.

Sara Bergmark Elfgren signerar på SF-bokhandeln. Foto: Ingrid Thulin

”Jag skriver mycket för att underhålla, men sen är det ju klart att mina värderingar lyser igenom. Men jag tror det kan vara lite farligt att sätta sig ner och skriva och tänka att nu ska jag skriva om den här viktiga frågan med det här budskapet. Jag ser det snarare som att jag gör mainstreamunderhållning. Det finns mycket mainstreamunderhållning som reproducerar trista stereotyper om och om igen och jag vill inte göra det. Om jag vill förmedla en känsla så är det att människor ska känna att de inte är ensamma med att känna som dom gör. Jag vill gärna skänka lite hopp.” svarar Sara.

Stereotyper pratas det om på de flesta skrivkurser. Och självklart vill jag inte heller att mina karaktärer ska ses som stereotyper. Jag vill t ex inte befästa könsroller som jag inte står för. Detta känns mer och mer viktigt, vilket visar sig i t ex metoo-rörelsen. Jag var nyligen på en Likarätts-konferens på arbetet, där budskap som när det ovana blir vant och variation är det normala satte enkla ord på hur vi kan förhålla oss till olikheter.

I teorin är detta glasklart, men när jag skriver smyger det sig ändå in stereotypa karaktärer ibland. Jag jobbar på detta, för jag vill att mina berättelser och karaktärer ska få läsaren att fundera över och ifrågasätta normer och samhällsstrukturer i den verkliga världen.

Något som slog mig nyligen var att jag valt en äldre, manlig mentor till min huvudkaraktär. Mentorn är en arketyp som ofta får spelas av just en klassisk Gandalf. Min mentor ska istället vara en kvinnlig karaktär. Det är sådana små val jag som författare kan välja att göra för att skapa världar som visar läsaren på vad som är möjligt. Om det budskapet gör en liten skillnad är jag nöjd. Främst vill jag trots allt underhålla mina framtida läsare.

P.S Började direkt läsa Norra Latin och gillar. Som  författare inspireras jag av Saras förmåga att skapa levande, trovärdiga och komplexa karaktärer. 

P.S 2 Stereotyp. En karaktär som är förenklad och klichéartad. Arketyp. En tidlös urtyp, som kommit ur våra berättartraditioner.

Hjältens resa för klassisk plot

Hjältens resa för klassisk plot

Klassisk fantasy bygger ofta på hjältens resa, som kort innebär att hjälten i berättelsen ska utmanas, misslyckas och utvecklas, för att slutligen återvända hem som hjälte.

Vi har varit på en av kurserna hos Tiny Lumberjack igen och sugit i oss allt som Therese säger. Hjältens resa går lika bra att använda till romanprojekt som till filmskapande. Och, lustigt nog, så köper vi samma upplägg om och om igen när vi läser en bok eller ser en film. Med på kursen var också författarna Ingrid Remvall och Anette Eggert. Ingrid har grottat ner sig i litteratur om dramaturgi och annat matnyttigt i Robert Mckee´s Story och Dialoge, vilka vi också får tips om på kursen. Hon använder inte modeller och strukturer som mallar som måste följas, utan som ett stöd och som inspiration för att få mer tid att vara kreativ.

Hjältens resa och de tolv stegen.

Ingrid skrev sitt första manus helt utan struktur, vilket verkar vara vanligt. Mitt första manusförsök gjordes också helt utan struktur. Något som resulterade i en splittrad historia, som enligt min lektörs utlåtande var mer som tre historier än en. Men skam den som ger sig! Andra försöket gjordes med mer struktur och tredje med mycket mer struktur. Det funkar för mig. Just därför blir jag fascinerad av författare som Anette, som främst skriver utifrån känsla – för att det ger mest kreativitet. Motsägelsefullt till Ingrids synsätt, att struktur kan ge mer kreativitet. (Ska tilläggas att Anette använder viss struktur som hjälpmedel.)

Efter kursen förde jag över huvuddragen i det synopsis jag håller på med till de tolv stegen i Hjältens resa. Det tvingade mig att fundera på saker som vem som är hjältens mentor (min hjältes Gandalf), vilket kall till äventyr min hjälte får och vad som är den första tröskeln/vändningen i berättelsen. Jag kommer kanske inte att följa de tolv stegen slaviskt, men de gav mig ett nytt perspektiv på min berättelse. När Ingrid Thulin gav mig respons på mitt synopsis och mitt försök att använda Hjältens resa fick jag ytterligare insikter. Som att min hjälte har både ett falskt och ett sant kall till äventyret. Så, förhoppningsvis leder allt förarbete fram till en mer spännande och fängslande berättelse!

P.S Läs mer om Hjältens resa, eller Hero´s journey, i Saras inlägg.

En för alla, alla för en

En för alla, alla för en

Bokmässa 2017 är över. Lördagen var fylld av en mix av känslor, om detta skriver Ingrid i Hoppet i fantastiken och verklighetens hjältar. Bortsett från det kan jag konstatera att mässan kändes som fest och inte pest, som jag skrev om innan mässan.

I år var nätverkande och samtal med författare och förlag den stora behållningen. Polletten trillade ner för min del när, jag förstod vad andra menar när de säger att det är för just detta de åker till mässan.

Genom fandom och Swecon (science fiction-kongresser i Sverige) har vi tidigare mött fantastikförfattare. Det finns en samhörighet och anda inom fandom, som fås genom att kongresserna är deltagarevenemang där fans och författare möts på samma villkor för att prata om skrivande och böcker. Samma stämning mötte oss i Bokmässans Fantastikgränd, en egen myllrande värld där författare och läsare möts. Här träffade vi Anna Jakobsson Lund och Anna Arvidsson, två av tre Annor som bloggar på annaskriverunder. Deras skrivartribe inspirerar och visar styrkan med att vara flera författare som samarbetar.

Anna Arvidsson, Anna Jakobsson Lund, Helen Ekeroth och Ingrid Thulin på bokmässan.

Det som slår mig är hur generösa många författare jag möter är. Generösa med att dela med sig av sina erfarenheter och att vilja nätverka. Då är det en ynnest att få vara en del av skrivarvärlden. Bokmässan fyller en viktig roll för författare som mötesplats och jag hoppas mässan nästa år åter blir en plats där alla kan mötas.

Bokmässehelgen blev också ett tillfälle för min egen skrivartribe att prata pågående skrivprojekt och framtidsplaner. Så, en för alla och alla för en (trots att Ingrid, Sara och jag är tre och inte fyra musketörer) – fundamentet för vår vänskap och vårt författande.

P.S. Givetvis lyssnade vi på inspirerande författarpaneler också. Och köpte böcker. Vi räknade på hemvägen hur många böcker som följde med från mässan. Ingrid vann i år igen.

Hoppet i fantastiken och verklighetens hjältar

Hoppet i fantastiken och verklighetens hjältar

”Det skulle inte gå att hitta på den värld vi lever i, ingen skulle tro på den, det kan ju inte funka så här.”

På Göteborgs stadsbibliotek den här bokmässelördagen diskuterar panelen Politiken i fantastiken. Anna Jakobsson Lund fortsätter:

“Missförståndet är att dystopi och dark fantasy är så mörkt. Det finns alltid en kamp. Men den ger hopp åt läsaren, väcker tanken, vad kan jag göra bättre.”

Det behövs hopp den här lördagen.

Överst tv: Ingrid, Sara och Helen. Nere tv: Marcus Olausson. Nere till höger: Samtal efter panel på Stadsbiblioteket. Från vänster: Pernilla Lindgren, Anna Jakobsson Lund, Eva Holmquist, Gabriella P Kjeilen och Anna Nozlin. Foto: Ingrid Thulin

Några kvarter ifrån Göteborgs stadsbibliotek står rader med bepansrade polisbilar uppställda. Det är dagen för nazisternas marsch. Mörker.

Men det är också dagen för fredliga motdemonstrationer. Det finns hopp.

Det är verklighetens kamp. Det är bokmässedag. Det är en dag för att träffas och ta ställning för det viktigaste av allt, friheten att uttrycka sig och att få vara den man är. Och få växa till den bästa man kan bli.

Annas ord sätter fingret på vad jag älskar med fantastik (fantasy, science fiction och skräck). Visst är det sagor. Och sagor kan verka överdrivna. Men de säger något om de reliefer av ont och gott som rör sig inom oss själva. De visar på de svagheter vi har och styrkor vi kan förvärva. Kan en bok väcka längtan att vara en superhjälte så är chansen större att jag gör något hjältemodigt. På det viset tycker jag att fantastik är rena sanningen – den kan inspirera till att se verkligheten med nya ögon.

Det är vår första bokmässa sedan vi startade bloggen. Det går inte att åka på bokmässa i år utan att ta ställning. Vi gör det genom att ha våra tröjor genom dagen av möten, samtal och paneler: NO PLACE FOR HOMOPHOBIA, FASCISM, SEXISM, RACISM, HATE.

Ord. Gör de skillnad? Trots att jag vet vad ord kan göra är det en osäker dag.

I vimlet träffar vi på en deltagare i morgonens panel på Stadsbiblioteket. Han är lätt att se med steampunkutrustningen på ryggen. Marcus Olausson är en av eldsjälarna bakom Fantastikhjälpen, som ideellt vill ta fram en barn-/ungdomsbok och låta merparten av vinsten gå till en hjälporganisation. Projektet är i sin linda, men du kan läsa mer på deras webbsida. Ord och bokprojekt kan förändra. Vi kan välja vad vi gör med dem.

I slutet av dagen strosar fredliga mångfaldsivrande människor i den sista oktobersolen utanför mässhallen. Det är frihet i luften. Det är hjältar på gatorna.

Söndagen på bokmässan andas lättnad. Att det inte blev värre. Att hatet hejdades. Vi fyller dagen med samtal och bokköp, pepptalks från de utgivna till de outgivna, förändrande möten och ord.

Det är en evighet mellan då, när vi satt på Stadsbiblioteket en lördagsmorgon och lyssnade på panelen om Politiken i fantastiken, och nu när det går att andas.

Anna Jakobsson Lunds ord från det samtalet har fått bli mitt mantra denna helg med så mörka skuggor:

”Fantastiken jobbar med hopp. Ganska sällan är allt hopplöst.”