Browsed by
Månad: juli 2017

Skriva avtal med förlag

Skriva avtal med förlag

Den ultimata drömmen för oss som skriver. Eller, för många av oss åtminstone. Att komma till det ögonblicket när du har ett avtalsförslag i din hand och sätter pennspetsen mot pappret för att skriva under. Och du vill ju inget hellre än att bara skriva under och njuta av ögonblicket. Det ville jag med. Men. Min mycket kloka skrivvän Ingrid satte stopp, precis i det ögonblicket. Jag protesterade lätt. Jag menar, avtalet såg ju bra ut! Och jag hade kollat upp saker på Författarförbundets hemsida för att ha ett hum om att det faktiskt var ett bra avtal.

På skrivkurser jag har gått har kursledarna, som själva varit författare, rekommenderat att ta hjälp av Författarförbundet när det är dags att skriva avtal. Författarförbundet har jurister, som utan kostnad granskar avtalsförslaget och ger återkoppling. ”Skicka avtalet till Författarförbundet” sa Ingrid. ”Ring min vän som är utgiven på samma förlag och hör vad hon tycker!” sa Ingrid också till mig. Jag gjorde både och. Till Författarförbundet kan du maila ditt avtal. Jag fick svar efter en dag, så de var snabba. Jag ringde också vännen, som delade med sig av sina tankar och erfarenheter.

I efterhand, när avtalet var påskrivet och klart, kändes det väldigt bra att ha gjort dessa saker. Min första bedömning och magkänsla visade sig vara rätt. Författarförbundets utlåtande om avtalet och författarkollegans omdöme förstärkte min egen uppfattning om att jag har fått ett riktigt bra förlag. Förlaget var också väldigt tillmötesgående och hade full förståelse när jag meddelade dem att jag ville kolla avtalet med Författarförbundet innan jag skrev på. Att skriva avtal för sitt manus är en stor sak. Och det är väldigt mycket som regleras i ett avtal. Viktiga saker som hur länge förlaget har rätten till ditt manus, vilka bokformat de har rätten till, hur mycket ersättning du får och inom vilken tid de är skyldiga att ge ut manuset.

Så, min rekommendation till andra som står inför samma stora beslut är att ta hjälp av Författarförbundet. Har du dessutom författarvänner så prata med dem också!

Blir helt lycklig av att se mitt namn efter Författare.
Skrivglöden föds kring lägerelden

Skrivglöden föds kring lägerelden

Det finns de som lyssnar på gamla idéer och nya med samma entusiasm. Som aldrig tröttnar på dina berättelser trots att de hört dem i fjorton tappningar redan. Som jublar med dig när det går bra och uppmuntrar för femhundrade gången när du tappar modet och kommer att uppmuntra 1000 gånger till. Och sparkar dig därbak när du kör fast. För att de vet hur det är.

Det är skrivvännerna.

Helen, jag och Sara vid våra glödande skärmar. Foto: Ingrid Thulin

Sara, Helen och jag träffades i veckan för en skrivövernattning i stuga, något som blivit en sommartradition. Vi skriver aldrig riktigt så mycket som vi trodde vi skulle, även om det blir några arbetstimmar. Men det jag får med mig från våra träffar är skrivglöden.

Jag plockar med mig den ur vår lägereld som vi matat i två dagar med nytt bränsle och stoppar den i eldkrukan och bär den med mig som en värme i bröstet. Den lever och pockar på uppmärksamhet och är så lätt att blåsa liv i under veckorna som kommer efter en sådan träff. Då kan jag skriva i timmar.

Skrivandet är ensamt, och jag tycker om ensamheten, men det är runt lägerelden som sagorna får liv.

Skrivcirkeln – din kosegruppa

Skrivcirkeln – din kosegruppa

Att vara ensam i sitt skrivande är inte bra i längden. Även den mest introverte behöver likasinnade att prata skrivande, läsande, idéer och metoder med. Att vara med i en skrivcirkel är därför nästan en nödvändighet.

Förr visste ingen om att jag skrev, för jag gjorde det i hemlighet. Jag började skriva för att jag inte kunde låta bli. För att historien pockade på att bli skriven. Men jag var inte redo att prata med andra om skrivandet. Det var då.

Ganska länge skruvade jag på mig när någon presenterar mig som ”hon som skriver”. Skrivcirkeln blev en oas där vi nästan bara pratade om skrivandet. Att ha ett förlagskontrakt i ryggen gör ännu större skillnad. Även om jag har blivit mer och mer bekväm i att prata om mitt skrivande, så är det i och med avtalet som jag har börjat smaka på ordet författare. Fast jag måste erkänna att jag nästan rodnar när vännerna kallar mig det.

Något som händer när en omges av andra som skriver är att det ger massor av inspiration och stöd i skrivprocessen. Att lämna ut sina texter för respons är nästa steg. Din text kan utvecklas mycket med hjälp av att andra ögon ser den utifrån sin föreställningsvärld. Vad funkar och vad funkar inte? Vad är trovärdigt? Lyckas du berätta på ett sätt så att läsaren förstår historien? Flyter texten och ger dialogen mening och driv till handlingen?

Skrivcirkeln Ellefolket bildades efter min första skrivkurs för nästan sex år sedan. Cirkeln har fått mig att skriva mer och har utvecklat mitt skrivande genom den respons jag har fått på mina texter. Den har varit en trygg grupp där jag kunnat lämna ut mina texter, läsa andras texter och lära mig om skrivandet. En grupp där vi har myst, skrattat, nördat, ältat. Och fikat. Även om cirkeln just nu ligger och slumrar lite, så finns den kvar och vi är några stycken som har skrivträffar och ger varandra respons. Skrivcirkeln har helt enkelt varit min kosegruppa.

P.S Nu när SKAM är slut är det maratontittning av GoT som gäller. Omöjligt uppdrag att se om alla säsonger innan 17 juli?!

George R.R. Martin, storytelling och fantasykongress på Åland

George R.R. Martin, storytelling och fantasykongress på Åland

George RR Martin och Sara Imberg på Archipelacon på Åland 2015. Foto: Ingrid Thulin

Idag är det lite mer än två år sedan jag tog båten över till Åland för att vara med på fantasy- och sci-fikongress i dagarna fyra. Under de dagarna hade jag turen att få lyssna på flera föreläsningar av George R.R. Martin samt avsluta hela kalaset med att gå på samma fest som honom. Att få höra honom läsa flera sidor av ”Winds of Winter” var magiskt. Jag satt och njöt.

Vi såg också ett av Game of Thrones-avsnitten tillsammans – Red wedding, där George berättade att HBO har köpt upp rättigheterna till serien men under varje säsong av de fyra första har han fått skriva manus till ett avsnitt. Det märks, för jag tycker nog att de avsnitten stämmer bäst överens med böckerna.

Dock är det ju alltid någon som har funderingar och åsikter och så var det även i detta fallet under en av föreläsningarna på Åland. En man ifrågasatte George varför han inte hade fler språk som uttalas än dothrakiska trots att han skriver om Seven Kingdoms? Han refererade även till Tolkien som hade utvecklat flera alviska språk. Det borde vara fler språk, tyckte frågeställaren. George skrattade till och tittade på mannen och sa ”Well, när det gäller dothrakiskan har jag kanske skrivit eller kommit på en tio – tjugo ord. Resten är HBO:s verk. Det är dom som har utvecklat språket. Det var aldrig min mening att att göra det. Tolkien gjorde det för att han var språkprofessor i bland annat lingvistik. But hey – I´m just a storyteller. Thats what i do”.

Det var i mina öron ett förbaskat bra svar. För det är precis så jag tänker om mitt eget skrivande och det som kännetecknar mig. Ibland har jag en förmåga att hänga upp mig på småsaker som grammatik, meningsbyggnader, att vandra in och ut mellan presens och imperfekt att jag glömmer bort hela historien som jag vill berätta. Det har tagit mig många år att komma dit. Jag har förstått att det är sådana saker man alltid kan rätta till sen, men när karaktärerna och äventyret knackar på i hjärnvindlingarna – ja, då är det bara att köra på och låta sig svepas med.

Vad gäller storytelling  så är det en uråldrig metod för att nå fram till en målgrupp. I detta fall läsare. Det finns inte mycket rätt och fel och jag kan bara berätta vad jag tycker om och vad som gör det intressant när jag skriver och läser. Jag tycker om att bli surprised by the setting – characters who is not what you think they are. Jag gillar att bli överraskad. När det finns en twist på storyn. Något oväntat sker som jag inte hade räknat med. Det livar upp och jag har svårt att lägga ner boken.

Jag gillar också att inte veta vad som kommer att ske med karaktärerna. Det gör det roligt att skriva. Även om jag har klart för mig från början till slut vad storyn handlar om. Backstorys är bra för min egen skull när jag skriver. Personligen tycker jag det är viktigt att inte ge för mycket infodumpar till läsaren utan att utmana denne. Något som är betydande för många är att man kan relatera till personer som påminner om oss själva. Så när man skriver är det inte helt omöjligt att lägga in eller plantera några av sina egenskaper hos en väl vald karaktär. Vilken karaktär tror ni George R.R. Martin har valt att relatera till? Den berättade han också om. Jag tror jag vet vilken ni tänker på och ni har säkerligen rätt 🙂

Slutligen tycker jag att utvecklingen av karaktärerna är mycket viktig. Det gör det intressant att följa deras inre resa och karaktärerna blir mer intressanta att läsa om. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om George R.R. Martin men avslutar här med följande ord från John Doe:

” When the story hits the paper. It´s not for me anymore – it´s for the reader”.