SKAM den som ger sig

SKAM den som ger sig

Det rinner tjära ur mina fingrar ner i tangentbordet, bokstäverna klibbar vid varandra och bildar ord-smet på skärmen. Karaktärerna står och pratar rätt avspänt med varandra, i full kostym, men deras fötter är ingjutna i den allt stelare textbetongen – jag har ingen aning om hur jag ska få dem att röra sig framåt.

SA JAG UPP MIG FÖR ATT GÖRA DET HÄR?!

Vissa gör ett synopsis och ritar ut scenerna i förväg, andra gör som jag och filar på karaktärer och miljö i det oändliga, och hoppas att det ska börja hända något också. Vi ser vart det leder liksom. Men det tar sån tiiiid! Och så har vi ju den där risken att de bara står och snackar.

Det är då man måste vända sig till förebilderna. Vad gör de som funkar, som inte jag hittat fram till? Är det någon SKAM* att härmas? Nej. Att prova att skriva som sina förebilder är nästan ett måste för att sedan kunna hitta sitt eget språk. Varför inte stå på giganternas axlar när de nu finns där?

Vem vill inte skriva som Julie Andem? frågade Helen i sitt förra blogginlägg. Andems mästerliga ungdomsserie SKAM* är rappt berättad men har mer djup än många fullängdsromaner i sina korta episoder, och varje gång jag ser om en scen upptäcker jag något nytt.

Kurser i dramaturgi är nästan alltid inriktade på teater eller film, medan vi romanförfattare lämnas att uppfinna hjulet själva. Nå, jag vill lära mig det där drivet en riktigt bra tv-serie har. Så i maj blir det manuskurs. Sedan ska jag väl kunna dra loss de där älskade karaktärerna ur betongen.

Det finns bara en skam: SKAM* den som ger sig!

*Fjärde säsongen av SKAM har premiär på måndag! Se trailern här!

EDIT: Fjärde säsongens episoder är igång. Se avsnitt och inlägg från karaktärerna här!

Porträttbild föreställande Sana, i svart hijab.
Sana, spelad av Iman Meskini, är huvudkaraktär i fjärde och sista säsongen av SKAM. Det här blir så bra! Foto: NRK

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *